Det var en härlig sommardag och Thea var i stallet. Hennes långa ljusbruna hår speglade solens strålar på en vackert sätt. Hon tog tag i ryktborsten och började borsta sitt 3-åriga sto. Borsten gick lätt igenom den mjuka vita pälsen.
"Det här tycker du om va?" sa hon till sin häst i tankarna.
"Oja, det vet du att jag gör" svarade det vita stoet som heter Cazie. Thea och Cazie hade känt varandra i flera år, de var som syskon från olika arter. När Thea skulle få välja häst kände hon en speciell dragning till Cazie som sedan utvecklades till en starkt oförstörbart band.
Thea tog fram sadeln från sadelkammaren och började sadla Cazie. Sedan hämtade hon det svarta, nypolerade tränset. Hon ledde ut Cazie på gården och satt upp.
"Vart ska vi rida idag då?" frågade Thea.
"Vad sägs om en skogsritt?" svarade Cazie.
- Det kör vi på! sa Thea.
Thea styrde Cazie mot skogen. När de kom in i skogen möttes de av en frisk och härlig doft. Ljuset silades mellan löven så att ljuset blev lite grönt. Thea andades in den friska luften i ett djupt andetag. De red längre in i skogen och det började bli lite mörkt.
Plötsligt såg Thea hur Cazies öron vred sig framåt, hon lyssnade på något. Thea såg hur en smal, grå gestalt närmade sig smygande. Den kom närmare och närmare. Tillslut trädde den fram i ljuset. Det var en varg!
"Cazie, spring iväg så fort jag har suttit av okej?" tänkte Thea panikslaget till Cazie.
"Nej, jag tänker inte lämna dig här alldeles ensam!" svarade Cazie bestämt. Thea hade inte tid att diskutera mer så hon lät henne stanna kvar.
Vargen gick runt dem och kunde anfalla när som helst. Plötsligt högg vargen fram mot Cazie och Thea kände hela situationen som i slow motion. Hon kände hur hon streckte fram handen mot vargen. I hennes hand bildades ett kraftigt ljus för en sekund, som sen flög rakt ner på marken framför vargen. Marken framför vargen började brinna. Sen gick alltid väldigt fort. Vargen blev så rädd att den sprang rätt in i skogen och de såg den inte längre.
Lågorna växte och Thea insåg vad hon hade skapat, början till en skogsbrand!
"Hur ska jag släcka den?!" skrek Thea i tankarna.
"Jag vet inte!" svarade Cazie. Thea tänkte "Du måste släcka branden nu innan den sprider sig! Det var du som orsakade den, fixa det! Släck branden! Släck den!"
Plötsligt minskades lågorna hastigt. Tillslut var det ingen eld kvar. Det enda spåret som fanns kvar var den brända marken där elden härjat. Inget jättestor område som tur var.
Thea pustade ut och kollade snabbt omkring för att se till att Cazie var okej. Då såg hon en svart figur som rörde sig i ögonvrån. Det var en människa! Hjälp, den personen såg mig göra det där med elden!
"Cazie! Vi måste följa efter den där personen!"
"Varför då?"
"Vi måste bara, den såg mig göra det där med elden!"
"Okej."
Thea manade på Cazie. De galopperade in i den mörka skogen och följde efter den mörka gestalten. Personen de förföljde var smidig och förvånansvärt snabb. Tillslut fick de tag på personen. Thea tryckte ner den på marken och drog av luvan. Hon drog ett hastigt andetag.
Det var ju...
"Det här tycker du om va?" sa hon till sin häst i tankarna.
"Oja, det vet du att jag gör" svarade det vita stoet som heter Cazie. Thea och Cazie hade känt varandra i flera år, de var som syskon från olika arter. När Thea skulle få välja häst kände hon en speciell dragning till Cazie som sedan utvecklades till en starkt oförstörbart band.
Thea tog fram sadeln från sadelkammaren och började sadla Cazie. Sedan hämtade hon det svarta, nypolerade tränset. Hon ledde ut Cazie på gården och satt upp.
"Vart ska vi rida idag då?" frågade Thea.
"Vad sägs om en skogsritt?" svarade Cazie.
- Det kör vi på! sa Thea.
Thea styrde Cazie mot skogen. När de kom in i skogen möttes de av en frisk och härlig doft. Ljuset silades mellan löven så att ljuset blev lite grönt. Thea andades in den friska luften i ett djupt andetag. De red längre in i skogen och det började bli lite mörkt.
Plötsligt såg Thea hur Cazies öron vred sig framåt, hon lyssnade på något. Thea såg hur en smal, grå gestalt närmade sig smygande. Den kom närmare och närmare. Tillslut trädde den fram i ljuset. Det var en varg!
"Cazie, spring iväg så fort jag har suttit av okej?" tänkte Thea panikslaget till Cazie.
"Nej, jag tänker inte lämna dig här alldeles ensam!" svarade Cazie bestämt. Thea hade inte tid att diskutera mer så hon lät henne stanna kvar.
Vargen gick runt dem och kunde anfalla när som helst. Plötsligt högg vargen fram mot Cazie och Thea kände hela situationen som i slow motion. Hon kände hur hon streckte fram handen mot vargen. I hennes hand bildades ett kraftigt ljus för en sekund, som sen flög rakt ner på marken framför vargen. Marken framför vargen började brinna. Sen gick alltid väldigt fort. Vargen blev så rädd att den sprang rätt in i skogen och de såg den inte längre.
Lågorna växte och Thea insåg vad hon hade skapat, början till en skogsbrand!
"Hur ska jag släcka den?!" skrek Thea i tankarna.
"Jag vet inte!" svarade Cazie. Thea tänkte "Du måste släcka branden nu innan den sprider sig! Det var du som orsakade den, fixa det! Släck branden! Släck den!"
Plötsligt minskades lågorna hastigt. Tillslut var det ingen eld kvar. Det enda spåret som fanns kvar var den brända marken där elden härjat. Inget jättestor område som tur var.
Thea pustade ut och kollade snabbt omkring för att se till att Cazie var okej. Då såg hon en svart figur som rörde sig i ögonvrån. Det var en människa! Hjälp, den personen såg mig göra det där med elden!
"Cazie! Vi måste följa efter den där personen!"
"Varför då?"
"Vi måste bara, den såg mig göra det där med elden!"
"Okej."
Thea manade på Cazie. De galopperade in i den mörka skogen och följde efter den mörka gestalten. Personen de förföljde var smidig och förvånansvärt snabb. Tillslut fick de tag på personen. Thea tryckte ner den på marken och drog av luvan. Hon drog ett hastigt andetag.
Det var ju...