Lilly kollade förskräckt fram och upptäckte att hon hade sprungit in i en tjej med rött kort hår.
- Oj förlåt! sa Lilly skyndsamt.
- Oj, nej det gör inget, vad har hänt? Du ser ut att ha sett ett spöke! sa flickan.
- Va, nej, eller ,asså... sa Lilly nervöst och tittade sig omkring.
- Kom så tar jag med dig till Elizabeth.
Tjejen lägger handen runt Lillys axel och följer henne längs med gatan. Lilly vänder på huvudet ett antal gånger för att försäkra sig om att ingen förföljer dem. Tjejen som känner av Lillys oro säger:
- Det är ingen fara, ta det lugnt.
Efter några minuter kommer de fram till ett litet hus på andra sidan Valedale. Det har mörkrött tak och gråa stenväggar. Det hela ger en liten mystisk känsla. De går fram till det lilla huset och Lilly frågade:
- Vad heter du förresten?
- Jag heter Lisa, du då? svarade Lisa vänligt.
- Lilly, svarade Lilly med ett leende.
Lisa tog ett steg fram och knackade på den lite sneda dörren. Dörren öppnades av en medellång, ung och vacker kvinna. Hennes hår gick från brunt i bottnen till blont i topparna. Hon hade en grön klänning med ett fint rosa förkläde.
- Hej Lisa! Vem har du med dig? hälsade hon som måste vara Elizabeth.
- Detta är Lilly som jag bokstavligen talat sprang in i, svarade Lisa med ett skratt.
- Haha, okej, känn dig välkommen Lilly! skrattade Elizabeth vänligt.
- Och du kan kalla mig Eliz om du vill.
- Ehm.. okej, stammade Lilly fram. Hon var så nervös för att Mr.Sands skulle hitta henne igen.
- Vill du komma in och berätta vad som har hänt? frågade Eliz lite oroligt.
- Ja..ja ..t-tack, svarde Lilly fortfarande lika nervöst.
De gick in i det lilla huset och Lilly möttes av en ljuvlig doft av nybakade bullar. Hon såg sig omkring och såg hur välstädat det var. Även fast det var litet var det mycket noggrant inrett med massor av fina vaser och en liten mysig brun soffa i mitten av det som måste vara vardagsrummet. Lisa och Eliz gick in till köket som den ljuva doften kom i från.
- Här, sätt dig ner, sa Lisa vänligt.
- Tack, svarade Lilly med ett blygt leende. Eliz tog ut de nybakade bullarna ur ungen och lade dem på en plåt bredvid ugnen.
- Jo, det var så här, började Lilly berätta.
- Jag är baronessans dotter, så jag var ute och skulle kolla vindruvorna som vanligt, men så hittade jag en lapp under en sten, som var sådär lite gömd. Där var det tid och plats för ett möte som handlade om mig. Så jag tänkte att jag måste ju gå dig och kolla vad som händer. Där var det två män som såg ut att komma från Dark Core.
Eliz tog nästan ett osynligt hastigt andetag.
- De planerade att kidnappa mig, jag hörde detta då jag satt bakom ett par lådor vin, och såklart var jag så klumpig så jag tappade fotfästet. Sedan blev allt svart. Sedan vaknade jag upp i en bil, med världens värsta huvudvärk. De tog ut mig ur bilen, det var då jag förstod vart jag var någonstans. De tog mig till ett träd och band mig där. Det var bakom ett vitt, smutsigt och gammalt hus en bit härifrån. Det stod en man i fönstret, Mr.Sands, fortsatte Lilly.
- Hur vet du vem Mr.Sands är? frågade Eliz förvånat och tittade snabbt på Lisa.
- Mamma gör mycket affärer med honom, svarade Lilly.
- Okej, fortsätt är du snäll, sa Eliz med nytt intresse.
- Okej, sen försvann han helt plötsligt och då började jag känna på knutarna som inte var så värst lösa. Så jag lyckades ta mig loss och så sprang jag där ifrån. Sen sprang jag in i Lisa här.
- Okej, vet du varför de ville ha just dig? undrade Lisa som hade suttit tyst under hela samtalet.
- De sa att jag var den enda levande Soul Ridern och att Mr.Sands behövde mig till en ritual, men jag vet inte riktigt vad det betyder, svarade Lilly.
- Hurså? fortsatte hon.
- Lisa, ska vi berätta? Om hon är en Soul Rider, sa Eliz.
- Ja, svarade Lisa.
- Hon behöver veta innan hon hamnar i fara, man vet aldrig vad Mr.Sands planerar, Vi kanske behöver ta med henne till druiderna? sa Lisa fundersamt.
- Vi får se, svarade Elizabeth.
- Oj förlåt! sa Lilly skyndsamt.
- Oj, nej det gör inget, vad har hänt? Du ser ut att ha sett ett spöke! sa flickan.
- Va, nej, eller ,asså... sa Lilly nervöst och tittade sig omkring.
- Kom så tar jag med dig till Elizabeth.
Tjejen lägger handen runt Lillys axel och följer henne längs med gatan. Lilly vänder på huvudet ett antal gånger för att försäkra sig om att ingen förföljer dem. Tjejen som känner av Lillys oro säger:
- Det är ingen fara, ta det lugnt.
Efter några minuter kommer de fram till ett litet hus på andra sidan Valedale. Det har mörkrött tak och gråa stenväggar. Det hela ger en liten mystisk känsla. De går fram till det lilla huset och Lilly frågade:
- Vad heter du förresten?
- Jag heter Lisa, du då? svarade Lisa vänligt.
- Lilly, svarade Lilly med ett leende.
Lisa tog ett steg fram och knackade på den lite sneda dörren. Dörren öppnades av en medellång, ung och vacker kvinna. Hennes hår gick från brunt i bottnen till blont i topparna. Hon hade en grön klänning med ett fint rosa förkläde.
- Hej Lisa! Vem har du med dig? hälsade hon som måste vara Elizabeth.
- Detta är Lilly som jag bokstavligen talat sprang in i, svarade Lisa med ett skratt.
- Haha, okej, känn dig välkommen Lilly! skrattade Elizabeth vänligt.
- Och du kan kalla mig Eliz om du vill.
- Ehm.. okej, stammade Lilly fram. Hon var så nervös för att Mr.Sands skulle hitta henne igen.
- Vill du komma in och berätta vad som har hänt? frågade Eliz lite oroligt.
- Ja..ja ..t-tack, svarde Lilly fortfarande lika nervöst.
De gick in i det lilla huset och Lilly möttes av en ljuvlig doft av nybakade bullar. Hon såg sig omkring och såg hur välstädat det var. Även fast det var litet var det mycket noggrant inrett med massor av fina vaser och en liten mysig brun soffa i mitten av det som måste vara vardagsrummet. Lisa och Eliz gick in till köket som den ljuva doften kom i från.
- Här, sätt dig ner, sa Lisa vänligt.
- Tack, svarade Lilly med ett blygt leende. Eliz tog ut de nybakade bullarna ur ungen och lade dem på en plåt bredvid ugnen.
- Jo, det var så här, började Lilly berätta.
- Jag är baronessans dotter, så jag var ute och skulle kolla vindruvorna som vanligt, men så hittade jag en lapp under en sten, som var sådär lite gömd. Där var det tid och plats för ett möte som handlade om mig. Så jag tänkte att jag måste ju gå dig och kolla vad som händer. Där var det två män som såg ut att komma från Dark Core.
Eliz tog nästan ett osynligt hastigt andetag.
- De planerade att kidnappa mig, jag hörde detta då jag satt bakom ett par lådor vin, och såklart var jag så klumpig så jag tappade fotfästet. Sedan blev allt svart. Sedan vaknade jag upp i en bil, med världens värsta huvudvärk. De tog ut mig ur bilen, det var då jag förstod vart jag var någonstans. De tog mig till ett träd och band mig där. Det var bakom ett vitt, smutsigt och gammalt hus en bit härifrån. Det stod en man i fönstret, Mr.Sands, fortsatte Lilly.
- Hur vet du vem Mr.Sands är? frågade Eliz förvånat och tittade snabbt på Lisa.
- Mamma gör mycket affärer med honom, svarade Lilly.
- Okej, fortsätt är du snäll, sa Eliz med nytt intresse.
- Okej, sen försvann han helt plötsligt och då började jag känna på knutarna som inte var så värst lösa. Så jag lyckades ta mig loss och så sprang jag där ifrån. Sen sprang jag in i Lisa här.
- Okej, vet du varför de ville ha just dig? undrade Lisa som hade suttit tyst under hela samtalet.
- De sa att jag var den enda levande Soul Ridern och att Mr.Sands behövde mig till en ritual, men jag vet inte riktigt vad det betyder, svarade Lilly.
- Hurså? fortsatte hon.
- Lisa, ska vi berätta? Om hon är en Soul Rider, sa Eliz.
- Ja, svarade Lisa.
- Hon behöver veta innan hon hamnar i fara, man vet aldrig vad Mr.Sands planerar, Vi kanske behöver ta med henne till druiderna? sa Lisa fundersamt.
- Vi får se, svarade Elizabeth.